Street-walking regulation

This is a translation of a passage from Ormus and Ariman by Carl Jonas Love Almqvist (1793–1866). It is a classic of Swedish satirical literature.[1]

We Ormus, by the grace of our own benevolence &c. &c. &c. When, oh men! you have built for yourselves towns, and between your houses have established streets, which should form an intersecting pattern; then it is incumbent upon you that you sit not all the time indoors, but you must pay each other visits and practice sociality, as well as intercourse, using for that purpose conversation, which should as often as is possible be intermingled with descriptions of all creatures’ faults, the bringing to light of which is of the utmost importance. But when you set out into the streets, you cannot be allowed to walk on any which street you like, for such could disturb the publick order, since it might occur to several of you to tread upon the same lane, so that no one can make his way there. Never the less, and so that no one may suffer a restriction of his freedom, each one of you is requested once a year, the tax registration period, to report which street he wishes to choose for the coming year in order to get to the market place, which other one to get to the harbour, which third one to the pharmacy: and he should also at the that time report those friends he wishes to visit in the course of the year, as well as the street he wishes to walk in order to reach each friend; whereupon We will let the applications be presented to Us, and establish, at Our own discretion, each person’s street-walking for the year. The stamp-fee paid for the decisions hereupon will be used as salaries for that supervisory personnel which needs must be put in each street-corner to oversee that each town-dweller walks his street, and exact from him fines in case he deviates.

Rendered into English by
Per-Olof Samuelsson
Not quite dated

* * * * *

For the benefit of my Swedish (and other Scandinavian) readers, who may be unfamiliar with this satirical classic, I give the original text below:

Vi Ormus, enligt benäget åtagande &c. &c. &c. När människor! J haven byggt eder städer, och mellan husen anlagt gator, över vilka tvärgator böra löpa; så skall eder åligga, att icke ständigt sitta inne, utan måsten J besöka varandra och utöva samhällighet, jämte umgängelse, därtill brukande samtal, vari som oftast bör inmängas beskrivning över alla varelsers fel, vilkas framhållande i dagen är av högsta vikt. Men då J begiven eder åstad på gatorna, kan det icke varda eder efterlåtet att gå på vilka gator som helst, enär sådant kunde störa allmän ordning, efter månge av eder kunde på en gång få det infallet att beträda samma gränd, så att ingen där komme fram. Likväl, och på det ingen må lida inskränkning i friheten, tillstädjes envar att en gång om året, skattskrivningstiden, uppgiva vilken gata han under kommande året önskar välja åt sig, för att på den färdas till torget, och vilken annan, för att gå till hamnen, vilken tredje till apoteket: ävensom han då bör angiva de vänner, han under året vill besöka, jämte gatan han, för att komma till varje av vännerna, önskar gå; varefter Vi vele låta Oss ansökningarna föredrags, och efter gottfinnande fastställa varje persons gatugång för året. Kommandes den lösen, som erlägges för utslagen häröver, att användas till avlöning åt den uppsyningspersonal, som i varje gatuhörn nödvändigt måste anställas, för att efterse, det var och en stadsbo går sin gata, och fordra honom till böter om han avviker.


[1] In Zoroastrianism, Ormus or Ahura Mazda is the good principle of life, while Ariman or Angra Mainyu is the principle of evil. Almqvist turns the tables by making Ormus a full-fledged bureaucrat and Ariman a free spirit.

Advertisements

One Response to Street-walking regulation

  1. Pingback: “Översättningar” | Hemma hos POS

%d bloggers like this: